minns du
ljuset svider
när natten vaknar
som kommer att väcka dig från mörkret
in i drömmen
andas bara när vi vill
och tillfällena har blivit allt färre
ändå
vår, våt asfalt
regn faller hårt
över sängen, nära inpå
slår i tak och väggar
du är rädd när åskan går
*
ibland gråter jag utan anledning
det gör mig illa
så jag gråter mer
det gör dig illa
med
natt
trägolv
apoplexi
ljussken
ögon
flimmer
transparent
dina ögon korall
sorligt vacker
solen lyser, tar hål
trots alla moln
den tränger igenom
fortsätter

kan du känna det
och jag sprang bort
ni kan kapa benen, fötterna
svårare att andas
svårare att andas
jag springer ändå
bort bort bort
förstördes allt inom
mer än det var innan
ringde aldrig
sakta nedbrytande
ju närmre jag kommer
mer ont gör det
och måste stanna för att inte kollapsa
mitt eget fel