svart sömn
du sk a k a r mig
jag skakar tänder
biter dig i tungan
men det är svårt att förstå
vad du ser
min kropp tränger inåt
tappar sin kontur
vill att du hämtar mig
säg att det är okej
kan stå där alltid
det svarta växer, bildar röda fläckar
river sönder såren, måste hållas rena
hållas rena, allt jag gör är för distraktion
mig från att gråta
smutsdisken, en oändliga tillgång
på någonting konkret, måste bli rena
det håller en vaken om nätterna
vaknandet, att inte kunna sova
du lämnar sängen, låter mig ligga
kvar. jag märker ingenting, bär en sten
strävar efter balans, du halkar
och revbenen krossas
värker i bröstkorgen, försöker forma
om. kroppen. tiden
det är aldrig tillräckligt
febertårar
stickande, flimmer
den dåliga självkänslan
känns
liv pågår fortfarande
rör mig i ultrarapid
lyckas aldrig komma i kapp
nattstörning
övat på att vänta, jag är ganska bra på det redan
tiden rinner likt sandkorn, minuter. som rysningar precis under huden
otålighet har jag lärt mig känna igen, inte låta den märkas. allt är bra
andas stänga av gå ut
många steg jag tar, för att få tiden att gå, går jag fler
tåg, vårdcentraler, perronger, klassrum, människor, sömn
jag är här, var är du?
blunda
hård hård yta
kontaktpunkter, vridning
elektricitet i venerna
varje kroppsdel
vågorna, stormarna
känn dina vinklar
dina leder, varenda en
SLÄPP
TAPPA
kontroll
musik- brus
tänkte jag kunde sätta mig där
bredvid
men inget av det jag tänker blir av
livet skulle vara vackrare
om det hände på riktigt
och du gick av två stationer innan mig
ful
ser mig inte för när jag går
över vägar
spelar det roll
stegen saktar ner
får jag bara lägga mig ner
upplösas och försvinna
.
och när jag inte längre känner någonting
känns det okej
det kunde blivit bra
ber dig gå fast jag vill att du ska stanna
du slösar bort din tid här
(vill att du tar hand om mig) kom inte för nära
du frågar mig; vill du vara ensam
ingenting kan få mig att tro på allt du säger
säger du är bra
att allt kommer ordna sig
kom inte för nära
vill att du håller om och kommer allt för nära
ok
du är blå under ögonen
svarta hål
är du sjuk?
varför sover du inte?
NATUR
växter
växer in, genom kroppen
fylls av ett mörkgrönt skimmer
skog
pappa är tyst
expanderar
skogen breder ut sig
mellan oss
vill ta över
vattendrag
vi dör
ruttnar bort
sand
djupare
hårt slit, ett mörker ett ljus
kroppen, kommunikation
minnen, på repeat
improvisera
tandvärken dov
du borde skratta mer
du borde ta dig samman
jag faller samman
säg vad du menar
kanske är det vad jag saknar
men är så dålig på sånt
ger mig inga tydliga svar
och inte jag heller
vill inte att någon ska se mig
ett slags beteendemönster som förstör
stänger in och isolerar
men det var väl detta jag ville
du stör min tillvaro
spelar min smärta med hans fingrar
sjunger om mitt liv med hans ord
dödar mig varsamt med hans sång
berättar om mitt liv med hans ord
dödar mig varsamt
vår
du har byggt upp ett skal
som ingen kan ta sig igenom
så att du står ensam kvar i mörkret
inget ljus kan tränga in
och jag är du
jag är fortfarande kvar i mig
i mig
gör det värre
skriver till dig
igen fast att jag vet
det gör ont
försöker att gråta
systemet har brustit
för länge sen
lämnar allt
vill inte sova i din säng
genom kroppen
pulserar
följer vägar
saknaden
accentuerar hålen
finner ingen mening
kanske skulle jag försöka
inget svar
låter jag det vara
för att slippa
slippa ta ansvar
