en för liten stad, överallt bara du
det har väl gått sådär ett halvår sen vi gjorde slut
under en vecka krossades mitt liv och jag hamna i koma, levde utanför mig själv
tårar, skrik och tystnad
ensamhet
men jag mindes varje andetag jag tog, hur jag önskade att jag bara kunde få slippa
och jag önskar att jag skulle kunna slippa den saknaden efter dig
du skickade sms på min födelsedag
hunden från havet
jag behöver sysselsätta mig med något
jag tänker "vad är det för fel på mig", trots det faktum att jag nog på ett ungefär vet varför.
något positivt är väl att solen har börjat lysa över mitt kalla Sverige och når mitt kalla inre så att det smälter något.
och här förresten är den låt som fått ge namn åt denna blogg.
tyst nu Lovisa
ådrorna fylls
går sönder och dör
blod överallt
jag kämpar förgäves
för att hålla mig flytande, vid liv
