this loneliness

löven faller, och jag med dem

vänder mig inåt efteråt

varje gång vi setts

granskar händelseförloppet

 

tänk alla år som passerat

och jag har aldrig tänkt,

du hade kunnat finnas där

 

jag tror ständigt att nu blir det bättre

med det blir det aldrig

 

gör så ont, förvirrande

alla svarta tankar

 

jag förstår och inte förstår

 

du har förträngt mig

jag har förlorat dig

 

står ensam kvar bredvid hav

 

 

 

 

dag och natt tänker på dig

tänker på dig dag och natt

 

natt och dag dig jag tänker på

dig jag tänker på natt och dag

 

tabletter

och jag var bara fem år

för att läka sår

 

på operationsbordet

knivar gick in i mig

stick nålar in i ådrorna

 

omedveten om riskerna

barn som gråter

på väg in i natten igen

 

kunde inte processen slutat där

aldrig riktgt ensam
aldrig riktigt i ett sammanhang
ingen som tar kontakt och ingen som tar farväl
 

stannar du mig
rörde vid mig
alla minnen regenereras
och jag har aldrig saknat dig mer som nu
våga ta steget
något av det vackraste jag sett