this loneliness -

får inte vara den som står bredvid

vill att du ska få ett grepp om mig

säg inte den meningen igen

tror inte att jag ens blir tjugofem

i samma stund, jag vänder mig om

rasar dagen mot marken

allt inombords centreras

och hjärtat blir för tungt att bära

vindarna brusar

frusna, kalla

stormar inuti

kinder blöta

varje gång det bildas ett sår inom dig

behåll det för dig själv

har redan sagt för mycket

att jag aldrig lär mig

i artärerna pulserar blodet

samma takt som ditt

dör än en gång

framför dig

snälla stanna hos mig

dina fingrar rör vid

den svartnande yta

mot min kalla hud