minns du

ljuset svider
när natten vaknar
som kommer att väcka dig från mörkret
in i drömmen
 
andas bara när vi vill
och tillfällena har blivit allt färre

ändå

vår, våt asfalt
regn faller hårt
över sängen, nära inpå
slår i tak och väggar
du är rädd när åskan går

*

ibland gråter jag utan anledning
det gör mig illa
så jag gråter mer
 
det gör dig illa
med

natt

trägolv
apoplexi
ljussken
ögon
flimmer

transparent

dina ögon korall
sorligt vacker
 
solen lyser, tar hål
trots alla moln
den tränger igenom

fortsätter


kan du känna det

och jag sprang bort
ni kan kapa benen, fötterna
svårare att andas
jag springer ändå
bort bort bort
 
förstördes allt inom
mer än det var innan
ringde aldrig
 
sakta nedbrytande
ju närmre jag kommer
mer ont gör det
och måste stanna för att inte kollapsa
 
mitt eget fel
 
 

RSS 2.0