om katter och sorg

Och natten kommer att tvinga dig till tårar älskling

fast det tynger hjärtat med gråt

de säger, det är något kemiskt, något förgiftande som försvinner bort

igen

 

mitt blod koagulerar, precis som ditt

och det låter farligt, som bubblor i din hud

för när du knappt kan andas eller stå, 

är du rädd?

 


jag lever på ett ungefär

vill somna och aldrig vakna igen
noir désir när stämbanden inte orkar skrika mer

RSS 2.0