hjälp
stora hål genom bröstet
blått flödar däri, ut
målar mönster nedför mina armar
tittar på dem och runtomkring
världen står stilla och inget händer
och det är det som tär
tappar allt
tappar blod
Kommentarer
Postat av: Marinda G
Fy vad vackert du skriver!
Svar:
Lovisa Mattisson
Trackback
