det är inte hösten som gör ont

löven faller, och jag med dem
vänder mig inåt efteråt
varje gång vi setts
granskar händelseförloppet
 
tänk alla år som passerat
och jag har aldrig tänkt,
du hade kunnat finnas där
 
för mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0