vad tänker du på
på badrumsgolvet
halvt gråtande
helt sönder
kunde inte sova
snälla svara
kan vi inte bara prata
utan att säga någonting
till varandra
när blir det bättre?
får se
som en sönderfallande stjärna
kollapsar löften i samma takt
mot marken
och innan ljuset hinner nå oss
ångrar jag alla de saker jag sagt, igen
<<
Termokemin är den del av termodynamiken som behandlar värmeutbytet
vid kemiska reaktioner. I jag nästan alla kemiska reaktioner frigörseller absorberas
värme, en form av energi. När man bränner exempelvis kol eller bensin frigörs
stora mängder värme i de exoterma reaktionerna som sker. Samma sak händer
även när man droppar syra i vatten. Sådana reaktioner repellerar är viktiga källor
av värme och energi. Kemiska reaktioner som absorberar värme kallas endoterma
och är ofta mindre dramatiska.
låt gå
spring snabbare än vinden
som blåser mot dig
inse att du måste
förbereda dig på avståndet
sakta vänja sig av någon
tär isär långsamt, mot slutet
vit
hud som flagnar
likt snö på dina bleka handflator
ditt hjärta lyser svart
söker syre att andas
vulkaner
jag spottar blod
regn av sorger
under täcken jag grät
samlade pölar bredvid mig
för att försöka glömma
och sluta lyssna på alla tankar
jag finns inte mer imorgon
syrefattig
få flimmer för ögonen, känna hur blodet rinner undan
iväg bort från mig
kanske för att jag vill
sluta känna,
upphöra
skingras i det brus som alltid finns där
någonstans
står ensam kvar
och innan ljuset hinner nå oss
ångrar jag varje sekund
men repetera alla ord
du sagt ikväll
innan du engagerar dig i någon annan
nattrop
jag ser det nu
hur det börjar tära på kroppen min
i skelettet som sakta bryts ned
min kropp rasar samman
du är så tyst och tillbakadragen
alldeles försent
du frågar: varför existerar vi?
när jag ser på dig faller jag samman igen
för det enda jag tänker på är allt du varit med om
jag tystnar och tittar år motsatt håll
älsklig, förlåt mig nu.
ögonens mörka fläckar
att tvinga sig till ådersprängning
den konstanta hjärtsvikten
svartlägger hela min bröstkorgs inre
;
det var natt
vi låg under stjärnor, svart
du grät och sa
är du vaken, det är jag
om katter och sorg
Och natten kommer att tvinga dig till tårar älskling
fast det tynger hjärtat med gråt
de säger, det är något kemiskt, något förgiftande som försvinner bort
igen
mitt blod koagulerar, precis som ditt
och det låter farligt, som bubblor i din hud
för när du knappt kan andas eller stå,
är du rädd?
jag lever på ett ungefär
vill somna och aldrig vakna igen
noir désir när stämbanden inte orkar skrika mer
ledsen
mina läppar så blå som mina kläder
hyn så genomskinlig att ådror skär igenom
som radioaktivitet, jag faller sönder mer och mer var minut
suktar genom fönstret:
kom tillbaks, kom tillbaks Lovisa
har inte tid
ett ständigt sökande
om att klara sig, att slippa vara beroende
om att fly
rädd att bli fast i mig själv för alltid, igen och igen
jag måste ut
blöder
det brusar även i vaket tillstånd
jag darrar
och darrar
och darrar
hjärtat vrider sig och gråter, jag känner inget längre
bara skakar
och skakar
och skak
a r.
för jag står alltid vid ett stup
tankarna kommer och går
hungern består
varje tugga är ett motstånd
ett slagsmål jag måste förlora
en för liten stad, överallt bara du
det har väl gått sådär ett halvår sen vi gjorde slut
under en vecka krossades mitt liv och jag hamna i koma, levde utanför mig själv
tårar, skrik och tystnad
ensamhet
men jag mindes varje andetag jag tog, hur jag önskade att jag bara kunde få slippa
och jag önskar att jag skulle kunna slippa den saknaden efter dig
du skickade sms på min födelsedag
