i åren av mörker

varje kväll gråter jag
för det tillstånd jag befinner mig i
 
snön ligger kvar än, fryser
innanför hyn, utanpå ögonlocken
 
ringarna blir mörkare nu
bröstkorgen djupare
 
lungkapaciteten
alldeles för våldsam
 

det är inte hösten som gör ont

löven faller, och jag med dem
vänder mig inåt efteråt
varje gång vi setts
granskar händelseförloppet
 
tänk alla år som passerat
och jag har aldrig tänkt,
du hade kunnat finnas där
 
för mig

upprepar mig

jag tror ständigt att nu blir det bättre
med det blir det aldrig
 
gör så ont, förvirrande
alla svarta tankar
 
jag förstår och inte förstår
 
du har förträngt mig
jag har förlorat dig
 
står ensam kvar bredvid hav
 
vad vill jag
 
 
 

döda mig döda mig

dag och natt tänker på dig
tänker på dig dag och natt
 
natt och dag dig jag tänker på
dig jag tänker på natt och dag
 

inre organ

tabletter
och jag var bara fem år
för att läka sår
 
på operationsbordet
knivar gick in i mig
stick nålar in i ådrorna
 
omedveten om riskerna
barn som gråter
på väg in i natten igen
 
kunde inte processen slutat där

följer konturerna i ditt ansikte

aldrig riktgt ensam
aldrig riktigt i ett sammanhang
ingen som tar kontakt och ingen som tar farväl
 

länge var ljuset, mörkret samma sak för mig


rakt genom hjärtat

stannar du mig
rörde vid mig
alla minnen regenereras
och jag har aldrig saknat dig mer som nu
våga ta steget
något av det vackraste jag sett
 

hur mår du

du sa livet vänder
låt dem bara inte se dig gråta
ensamheten försvinner
aldrig låt dem se dig gråta
 
när sker det älskling
när ordnar sig någonting

bortglömd 2

självisk, bortskämd, komplicerad, diskvalificerad, förträngd, underkänd

 

(du är)


bortglömd

utestängd, instängd, otillgänglig, utesluten, bevakad, försakad

 


hjälp

stora hål genom bröstet
blått flödar däri, ut
målar mönster nedför mina armar
 
tittar på dem och runtomkring
världen står stilla och inget händer
och det är det som tär

tappar allt
tappar blod
 
 
 
 

¨

*empty
 
 
 

väntar

ingenting får falla isär mer nu
för då går jag sönder helt
 
bröstkorgen rör sig upp och ned
lungorna andas in och andas ut
som på beställning
 
men det håller redan på att krackelera
 

ryggrad mot ryggrad

sprickor skär igenom kotornas insida, splitter
ser jag ben sticka ut, du skevar
 
inuti, utanpå bildas sår
den icke fungerande läkeprocessen
 
 
 
 
 

minns du

ljuset svider
när natten vaknar
som kommer att väcka dig från mörkret
in i drömmen
 
andas bara när vi vill
och tillfällena har blivit allt färre

ändå

vår, våt asfalt
regn faller hårt
över sängen, nära inpå
slår i tak och väggar
du är rädd när åskan går

*

ibland gråter jag utan anledning
det gör mig illa
så jag gråter mer
 
det gör dig illa
med

natt

trägolv
apoplexi
ljussken
ögon
flimmer

transparent

dina ögon korall
sorligt vacker
 
solen lyser, tar hål
trots alla moln
den tränger igenom

kan du känna det

och jag sprang bort
ni kan kapa benen, fötterna
svårare att andas
jag springer ändå
bort bort bort
 
förstördes allt inom
mer än det var innan
ringde aldrig
 
sakta nedbrytande
ju närmre jag kommer
mer ont gör det
och måste stanna för att inte kollapsa
 
mitt eget fel
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0